Nu har Rambo blivit en glad, frisk pensionär som bara kommer att tränas för att få lite hjärnstimulans. 

Malin Bergh & Daneskjold Rambo

Den sista fingervisningen gjorde Rambo på SM 2007; ska ta upp honom efter platsliggningen efter att ha fått ok från domaren, tittar ner och ska ge kommandot ”sitt” – då tittar han bara på mig och rullar runt, jag är säker på att jag såg ett leende i mungipan på honom.

Jag köpte Rambo när han var 17 månader gammal. Då hade han gjort ett MH och han var röntgad. Han kommer ursprungligen från Danmark, och flyttade till Sverige när han var runt året.

I början av vår karriär så tränade och tävlade vi i lydnad, med allt annat än bra resultat för vilket man inte ska belasta Rambo. Vi provade även en utställning men domaren förstod inte alls vilken snygg hund han hade framför sig. Sedan vart det även agility och discodans men utan bra resultat.

  

När Rambo var två år och tre månader korades han med 226 poäng, vilket var första gången för oss båda då jag inte hade sett någon korning innan.

Av en slump så mötte vi sedan Kia Sinkkonen på SBK:s Stockholmsavdelning, när hon tränade sin hund Dewil. På den vägen vart det IPO för hela slanten. Vi tränade och tränade och äntligen kom första tävlingen när Rambo var tre år. Det gick riktigt bra i skyddet, och det kan man se att det än idag är hans bästa gren, även om vi nu några gånger fått högra poäng på spåret.

Tre månader senare klarar vi IPO II. I maj 2003 är det VM för Belgiska Vallhundar i Belgien, och efter mycket möda får vi komma med och tävla (vi har ännu inte tävlat i IPO III, vilket är ett krav). Tyvärr sprack vi på spåret, vilket sedan visade sig vara en i raden. I juli 2003, på vårt femte IPO III-prov, blir vi godkända.